Resultat Vinterfåglar in på knuten 2017

VIK har arrangerats sedan 2006, information om räkningen kan hittas i artikeln från 11 januari.

Topp tre nationellt bestod av samma arter som nästan alltid, nämligen Talgoxe, blåmes och pilfink där talgoxen är talrikast. Vissa arters förekomst mellan varierar stort beroende på födotillgången. Grönsiska, stjärtmes och sidensvans är tre arter vars resultat i år skilde sig rejält från fjolåret. Grönsiskan hamnade betydligt längre ner i listorna i år medans stjärtmes och sidensvans klättrade rejält. Sidensvans klättrade hela 15 placeringar från 19:e plats till 4:e!

Regionalt varierar topplistorna mer även om Talgoxe och blåmes brukar ligga i toppskiktet i de största delarna av landet. Variationerna beror mycket på miljöerna ser ut i landskapet, artsammansättningen blir ganska annorlunda i Skåne jämfört med Lappland av förklarliga skäl. Pilfinken som är mer knuten till öppna marker finns inte överhuvudtaget inte i alla delar av Sverige men är väldigt talrika i andra delar och därav blir högt placerad.

Värmland

I Värmland är topp 5 likadan både 2016 och 2017 nämligen

1. Talgoxe

2. Blåmes

3. Domherre

4. Pilfink

5. Gråsiska

Sidensvans, stjärtmes och grönsiska visar samma mönster i jämförelsen som nationellt. De skillnader som kan ses i listorna är exempelvis att gråsiskan är talrikare proportionerligt sätt i Värmland än nationellt där den de båda åren hamnade på plats 10 och 12. Jämförelsevis nationellt är Värmland ett relativt skogbeklätt landskap vilket kan urskiljas i att Domherre som har skogsanknytning är talrikare än Pilfinkarna.

Några mer udda arter som rapporterats i Värmland under räkningen 2017 är: vitryggig hackspett, turkduva, svarthätta, lavskrika, hämpling, strömstare, sävsparv