Vinterfåglar in på knuten- resultat

Vinterfåglar Inpå Knuten 2020 i Värmlands län

Årets upplaga av den stora fågelräkningen Vinterfåglar Inpå Knuten är nu slut, men ännu återstår för många att sända in sina rapporter. Följande sammanställning gjordes under eftermiddagen tisdagen 4 februari. Sedan dess kan mindre ändringar i ordningsföljden mellan fåglarna ha skett. Den allra senaste statistiken finns här: https://vinterfaglar.se/stats

Redan innan alla rapporter kommit in kan vi konstatera att årets deltagande är förhållandevis lågt. Som det ser ut nu kommer vi att hamna på runt 17 000 rapporter totalt. En viktig orsak till detta är att det var mycket milt väder i den södra tredjedelen av landet under räkningshelgen. Dessutom är naturen rik på mat denna vinter eftersom snart sagt alla buskar och träd satte rikligt med frön eller frukt den gångna hösten. Detta innebar att det på många platser i södra Sverige var ovanligt få fåglar som sökte sig till matningarna.

För de allra flesta arterna gäller att de uppträtt i mindre antal vid fågelmatningarna i år jämfört med förra året. Ett exempel är koltrasten. Det genomsnittliga antalet koltrastar per matning var förra året 3,1. I år det 1,3, och det kan också jämföras med genomsnittet för åren 2006–2019 som var 2,5. Förklaringen är att koltrastarna hittade mycket mat i naturen i form av bland annat rönnbär men, i södra Sverige, även daggmaskar.

Två arter som uppträder ovanligt talrikt i stora delar av landet i år är grönsiska och sidensvans. I båda fallen kan det nog handla om att de haft ovanligt gott om mat ute i naturen i vinter och av det skälet stannat kvar på våra breddgrader. Grönsiskans stapelföda är alfrön, sidensvansens är rönnbär. Grönsiskan ser så här långt ut att komma på andra plats i topplistan, sidensvansen på nionde.

De regionala sammanställningarna kan jämföras med följande topplista för landet i stort:

 

Topplista Sverige (som den såg ut kl. 16:00 4/2)

1. Talgoxe

2. Grönsiska

3. Blåmes

4. Pilfink

5. Domherre

6. Skata

7. Kaja

8. Grönfink

9. Sidensvans

10. Gråsparv

 

Värmland

När uppskattningsvis tre fjärdedelar av årets rapporter kommit in, kan vi konstatera att talgoxen än en gång fått lämna plats på topplistan åt en uppkomling. Härom året var det gråsiskan, men i år är det släktingen grönsiska som förekommit i stora flockar, för att inte säga svärmar. Men medan talgoxen rapporterats från nästan samtliga matningar i Värmland, har grönsiskan saknats i nästan var tredje rapport.

I övrigt ser topplistan ut ungefär som den brukar, men det märks att det var mildväder i stora delar av Värmland under räkningshelgen. Flera fågelarter var fåtaligare på matningarna än under kallare vintrar, vilket nog ska tolkas som att de var ute i naturen i stället för att söka sig in till fågelmatningarna.

Längre ner i listan kan det bland annat noteras att både koltrast och rödhake ser ut att fortsätta att utvidga sitt vinterområde i Sverige. Det ska dock poängteras att både koltrast och rödhake i Värmland främst finns i de sydliga delarna vintertid. Ännu en art som blivit klart talrikare vintertid i Värmland är den färggranna steglitsen. Den placerar sig visserligen först på plats 16 i listan, men det handlar ändå om uppemot 400 individer. Det hade setts som mycket märkligt om vi går 40–50 år tillbaka i tiden.

 

Topplista Värmland

1. Grönsiska

2. Talgoxe

3. Blåmes

4. Domherre

5. Pilfink

6. Kaja

7. Skata

8. Gråsiska

9. Grönfink

10. Nötväcka